Normalt gråfilter på världsdagen för psykisk hälsa

Idag är det The World Mental Health Day. Det firar jag med att göra två inlägg på samma dag. Hjärnkoll uppmärksammar dagen med att släppa en studie om upplevd diskriminering. 156 personer blivit intervjuade och här är några av resultaten.

• 69 % rapporterar att man hemlighållit eller dolt sina psykiska problem för omgivningen.
• 54 % upplever sig orättvist behandlade av sin familj och 35 % av sin partner.
• 50 % tycker att de blivit orättvist behandlade när de gäller att få vänner eller behålla dem.
• 47 % uttrycker att de blivit orättvist behandlade av personalen inom psykiatrin.
• 79 % anser att de kunnat använda sin inre kraft och styrka för att handskas med stigma och diskriminering.

Jag är nu tvungen att ta reda på definitionen för diskriminering. Enligt Nationalencyklopedin är diskriminering att behandla vissa människor sämre än andra därför att de är annorlunda på något sätt. För att diskriminera behöver vi en uppfattning av vad vi tycker är normalt för att kunna identifiera det som är annorlunda. Begreppet normalt blir då väldigt viktigt eftersom konsekvenserna av diskriminering kan vara ödestigna. Vid psykisk ohälsa kan det innebära att en person som börjar må dåligt drar sig för att berätta och söka hjälp i rädsla för att bli diskriminerad och det kan resultera i långvarig psykisk ohälsa och i värsta fall leda till döden.

Detta är en av anledningarna till att jag ägnar tid åt att fundera över vad som är normalt och hur vi ser på varandra. Tolerans och acceptans är byggstenar i ett demokratiskt samhälle. Men hur kommer det sig att människan är så motsträvig när det gäller att riva de barriärer som finns? Har vi mycket att förlora på att se på våra medmänniskor utan gråfiltret av vad som är normalt eller inte? Eller har vi mycket att vinna?