Ifrågasatt studie, vad är normalt?

Kampanjen Hjärnkoll uppmärksammade igår en stor studie av psykisk ohälsa i Europa. Studien säger är nästan 4 av 10 européer har problem med sin psykiska hälsa. Alltså att nästan 40 % av Europas befolkning har psykisk ohälsa. Hjärnkoll skrev om detta på sin facebooksida med anledning av att studien ifrågasätts på grund av sin vidd i vilka diagnoser och tillstånd som har räknats som psykisk ohälsa. Bland annat har man tagit med diagnoser som narkolepsi och sömnapné så väl som sömnsvårigheter och sorg.

Spontant kan jag känna att det är resursslöseri att genomföra en så stor studie utan att först tydligt klargöra vad som faktiskt är psykisk ohälsa och var gränsen mellan psykisk ohälsa och hälsa går. Men helt klart är ju att det inte bara är jag som är förbryllad över begreppen när det gäller vad som är normalt när det kommer till vårt psyke.

Till Sveriges radios inslag om studien

5 thoughts on “Ifrågasatt studie, vad är normalt?

  1. Här kommer fröken tvärtemot igen :). Jag tycker inte alls att forskarna som gjort studien inte har definierat vad som menas med psykisk ohälsa i deras studie. Det är bara att inte alla håller med om deras definition/avgränsning. I studiens sammanfattningen står det till och med tydligt att de anser att anledningen till att de ser en ökning i psykisk ohälsa är den vidare avgränsning studien har i jämförelse med tidigare studier. Forskning går ju ganska mycket ut på att definiera, forska, försvara sin ståndpunkt och kritisera andras och att få alla akademiker att hålla med varandra om definitioner är nog ett rätt hopplöst projekt. Så länge de i själva studien anger hur de definierar psykisk ohälsa så kan ju var och en hålla med eller tycka tvärtemot bäst de vill. Problemet tycker inte jag är studien som sådan, utan att media sedan förenklar slutsatsen för att skapa sensationella rubriker.

    1. Du har läst på bättre än jag får jag smärtsamt erkänna 😉 Själv lyckades jag inte hitta själva studien. Har du en länk? Och jag kan böja mig för ditt argument att studien kan ha ett värde om det är tydligt definierat vad den undersöker. Problemet uppstår i vad studiens resultat förmedlar till sin omvärld och hur detta sedan används. Jag vet inte om man som forskare alltid ska behöva tänka på hur ens arbete kan användas, misstolkas eller förenklas av media och andra opinionsbildare. Det skulle begränsa forskningen. Men samtidigt känner jag att som forskare helt blunda för konsekvenserna av hur man framställer en fråga, i det här fallet psykisk ohälsa, är oansvarigt. Forskning är ju som du säger inte någon absolut sanning utan det går ut på att komma med teorier som sedan ska ifrågasättas tills det inte längre finns något mer att ifrågasätta. Då kan man kanske säga att man nått till någon form av sanning.

      Att på detta sätt klumpa ihop, vad man kan tycka, normala tillstånd som sorg med svåra psykiska sjukdomar signalerar för mig en nonchalans kring vad som faktiskt är ohälsa. Dels känns det som om man förminskar allvaret i psykisk sjukdom och dels förstorar man det som i mina ögon borde vara en normal reaktion på en svår livssituation. Men det är klart, så länge jag inte vet vad som är normalt eller inte så kan jag ju inte dra någon slutsats…

      Och som sagt, jag har inte läst studien, utan som de flesta andra kommer att göra, bara gått på vad media förmedlat till mig 🙂

  2. Jo men visst har du rätt i att man kan ifrågasätta deras definition.

    Jag har inte heller läst hela studien, bara sammanfattningen (http://www.europeanneuropsychopharmacology.com/article/S0924-977X(11)00172-6/abstract). Jag försökte komma åt studien genom mitt högskolebibliotek (ett billigare alternativ än att betala $30), men tidskriften som publicerat studien uppdaterar just nu sin sajt. Om du är intresserad kan jag försöka igen senare?

    1. Det är intressant. Jag skummade igenom sammanfattningen men är ingen fena på engelska men kände ändå att jag inte kunde köpa konceptet. De blandar friskt olika begrepp som psykiska, neuropsykiatriska och neurologiska tillstånd. Normalisering i alla ära men att skapa begreppsförvirring är något helt annat.

      Jag vill tillägga att siffran 40% är inte förvånande i sig. Socialstyrelsen uppskattar att 20-40% av den svenska befolkningen har någon form av psykisk ohälsa. Frågan är då hur de definierar psykisk ohälsa.

      Linda, visst talar man inte på engelska om psykisk ohälsa utan bara om psykisk hälsa (mental health)? Innebär det att man tänker på psykisk ohälsa när man använder uttrycket eller täcker det in hela skalan från god psykisk hälsa till dålig psykisk hälsa?

      1. Hm, har missat det här inlägget. Ursäkta. Det är riktigt att man inte använder ordet “unhealth” på engelska. Däremot kan man säga att något är “unhealthy”, men i betydelsen ohälsosam. När man pratar om hälsa är det istället som du säger att man säger god hälsa eller dålig hälsa. “Mental health” i sig betyder inte psykisk ohälsa utan psykisk hälsa.

        Jag håller inte med dig om att det råder begreppsförvirring i studien. De definierar ju tydligt vilka som innefattas. Däremot har jag inte tillräckligt med kunskap för att ha en åsikt om huruvida deras avgränsning är vettig eller inte. Jag tror inte att anledningen till avgränsningen är normalisering. Jag tänker att studien är bland annat gjord för att undersöka vårdbehovet inom EU och vare sig man är deprimerad under lång tid på grund av att man har en depressiv sjukdom eller är deprimerad under en period på grund av sorg så kan man ju behöva vård och hjälp.

Lämna ett svar till Linda Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.