Normalisering och den fria viljan

Igår började jag fundera över hur normaliseringsprocessen påverkar tanken om den fria viljan. En sökning på Wikipedia av den fria viljan skickade mig ut på ett gungfly av filosofiska resonemang som kommer att ta lite tid att smälta. Därför börjar jag med att utgå ifrån den vardagliga synen på den fira viljan som jag själv tillämpar, att jag dagligen gör aktiva medvetna val samtidigt som jag gör icke medvetna val.

För mig är det eftersträvansvärt att alltid göra aktiva val och på det viset kontrollera och ta ett fullt ansvar för min tillvaro. Min fundering är nu om jag genomgår en normaliseringsprocess där ett sätt att leva som jag tidigare uppfattat som onormalt blir normalt, kommer jag då vilja upprätthålla detta sätt att leva så länge jag upplever det nuvarande normalt? Att jag med “fri vilja” väljer det som tidigare var onormalt för mig?  Om normaliseringsprocessen kan vara påtvingad innebär det att jag inte kan ta fullt ansvar för mina val eftersom jag bara väljer utefter det som jag upplever vara normalt?

Innebär detta att den “fria viljan” egentligen är vår strävan efter att uppnå ett för oss själva normalt sätt att leva?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.